inser på tok för sent hur fin min naturliga hårfärg var, ugh. dagens fundering; ska jag våga ge det ett försök att bli blondie igen? (fastän det kommer att innebära att jag får gå runt i rödoranget, äckeloranget, mörkgult, knallgult och konstigt gult hår i flera månader). Aja, tur att det finns snygga mössor under vintern i alla fall.


bilden: en några år gammal bild på mig, där jag hade min naturliga hårfärg. haha, titta inte på mina ögonbryn, på lappen som jag håller i eller på hur mycket smink jag hade under ögonen.

Nu står min hund här nedanför och kan inte bestämma sig om hon ska ligga i mitt knä. Kan ju ibland fundera på vad den lilla sötnosen tänker, kanske hon nu står där nere och försöker överväga för- och nackdelar? Vad tänker hon när jag städar upp småsaker från golvet och hon ligger där och tittar så förundrat på mig. Eller när jag sitter och spelar gitarr?

Antagligen så snurrar det väl lika mycket innanför hennes pannben som innanför mitt. Frågan är kanske bara vad som snurrar?

Haha, och vad tänker hon när jag leker tittut med henne? Kanske ..
"Herregud, tror hon verkligen att hon inte syns när hon håller för sina ögon? Snacka om korkad .. till och med korkad för att vara människa"